Nyss gäspade jag så stort så att det knastrade i min hjärna.

Undrar om det är farligt? Jag kanske gäspade sönder ett viktigt kärl och nu kommer jag aldrig mera kunna cykla. Vilket vore väldigt tråkigt då jag precis skaffat en cykel att ha här i Malmö (jag tror nämligen gamla Bettan trivs bäst i Hässleholm och hon hade antagligen inte klarat många minuter i storstaden innan hon antingen cyklat vilse, eller ställt sig på gator hon inte borde och blivit stulen av några äckliga snubbar) 

Vilket påminner mig om att jag måste ta med ett sadelskydd hem, min nya cykels sadel är gjord av något mjukt material som suger åt sig vatten. Skulle vilja se minen på personen som skapade den där sadeln, säkert jätte nöjd med sig själv "ha jag har kommit på ett sätt att slippa få ont i rumpan när jag cyklar, jag gör en mjuk sadel i skum". Sen skulle jag vilja se minen på samma person cyklandes när det regnat ute "hmm jag tänkte inte på att skum suger åt sig vatten som sedan sipprar ut så jag blir fullständigt blöt i rumpan"   

Nu ska jag hem. Jag är jätte trött i skallen. Ohh NO kan det vara blodkärlets fel? Jag kommer leva som ständigt trött resten av mitt liv. Hopplöst!