Jaha, då har Idol kört igång igen. Egentligen känns det lite torftligt att tycka att Idol är bra. Nästan lite fjortisvarning på det. Men jag tycker faktiskt det är riktigt bra. Jag avundas de människor som är såå talangfulla när det gäller musik. Det är ju självklart också kul att se alla som är totalt talanlösa och inte har någon som helt självdistans. Men det som gör att jag fastnar för idol är inte dessa floppar, utan de som har det där lite extra speciella, som inte låter som alla andra. Sköna människor med egen stil. Ändå är det alltid en popidol som vinner, någon som egentligen låter som alla andra. Kanske är det tur att dessa "original" inte vinner. Utan att de får formas efter sin egen stil och inte efter vad ett skivbolag säger. Jag tror att många av dessa original inte vill sjunga idollåtar utan de är med för att visa upp sig och få skivbolag att få upp ögonen för dem i den djungeln av artister som försöker slå igenom. Min favorit från gårdagens program är helt klart Jon Sindenius. Jag smälte av hans röst och föll för hans självsäkra sköna attityd. Vilken cool kille.