Stack ner på träningen igår ihopp om att en ordentligt tejpning kring min lilla vrickade fot skulle hjälpa. Men icke, joggade tre meter och det gick inte alls. Blir vila idag med... trist trist.

Var med om en märklig sak när jag spelade med U-laget i söndags. Jag hade varit uppe i ett anfall och Stehag fick kontring mot oss, en spelare kom löpande i mitten och jag bedömde att hon kunde bli farlig om hon hann med i kontringen. Så rent taktiskt gav jag henne en liten knuff i sidan. Då utspelar sig följande:

PMS flicka från Stehag - "Va fan gööör du? Är du psykiskt sjuk?"
Förvånad Linda - "Ehhhh va?"
PMS flicka - "Är du helt psykiskt sjuk eller?"
Fortfarande förvånad Linda till PMS flickan- "Vänta lite" 
Förvånad Linda vänder sig till Mittbackskollega Gunnar - "Gunnar, är jag psykiskt sjuk?"
Road Gunnar - "jaa"
Road Linda till liten ilsk Stehag spelare - "Jaa vet du det är jag nog, men vet du vad det bästa är? Nu har jag ju hittat en kompis" 
Ilsk PMS spelare blir mycket röd i huvudet och går därifrån.  

Nu borde jag uppföra mig moget och släppa saken. Men det var så otroligt roligt att psyka (jaa jag var ju psykiskt störd) den lilla ilskna, mentalt instabila, Stehag flickan. I nästa anfall fick hon öppet mål men sköt högt över.

Mycket road (och kanske inte så mogen) Linda - "Åhh stackars kompis skjuter över, ett sånt läge får du inte igen"
Ilsk flicka blir mer ilsk och vill puckla lite på snäll flicka. Ilsk flickas kompisar kommer och räddar snälla flickan. Ilsk flicka blir sen utbytt.

Tyckte det var en komisk situation. Okej om jag hade gjort något riktigt fult, men detta var en tackling som sker jämt på plan och var inte speciellt ful heller. Lite får man ju faktiskt tåla. Tyckte nästan lite synd om flickan. Jag får helt enkelt skylla på den lilla djävulen jag har på ena axeln! Han tvingade mig, ja looovar, det var inte jag som ville... =)