Jag är stolt över mor min.

Hon har äntligen tagit det stora steget.

Efter 4 års tvekande.

Igår kväll kom avgörandet.

Det kan bero på att jag bjudit på god mat och hon kände sig stark och laddad.

Eller att dammet innanför displayen nu var så tjockt att det inte fanns något val.

Då sa hon de magiska orden.

"Okej då, jag slänger min gamla Nokia och tar din Ericsson"

Ni anar inte storheten i detta beslut.

Med mycket rädsla och nervositet togs simkortet ut, från en telefon som inte öppnats på 4 år ("jasså, kan man göra det"), och sattes i en betydligt nyare mobil. Lättare instruktioner - alarm, sms, ringsignal - gick igenom och sedan var mamma redo att åka hem, ensam med sin nya telefon.

Senare på kvällen fick jag mitt första SMS, puuh, oron att telefonen skulle vara för krånglig och att mamma skulle gå tillbaka till den gamla släppte genast. Kan hon sms, ja då klarar hon allt!

Min mamma är bäst!